Fredrik Svanfeldt

Personligt

Jag växte upp i Danderyd, är civilingenjör och arbetar inom telekombranschen. Jag bor sedan många år tillbaka i Sollentuna.

Jag har alltid gillat idrott och tränade och tävlade på en blygsam nivå i pingis under femon års tid. Jag var samtidigt en hygglig motionslöpare och anade att det nog var den idrotten jag hade bäst förutsättningar för. Några år innan jag fyllde fyrtio fick jag frågan om jag ville gå med i löparklubben Hässelby SK och jag påbörjade då en elitsatsning inom långdistanslöpning. Jag blev aldrig tillräckligt bra för att komma med i landslaget på maraton, men jag blev ändå långt bättre än vad jag någonsin trodde var möjligt och var elitlöpare i maraton i flera års tid efter att jag hade fyllt fyrtio.
Med mina egna erfarenheter som bas brukar jag hålla föredrag om hur man kan förbättra sig som löpare. Mina kunskaper bygger också på att jag var löptränare 2009 till 2018 i Turebergs Friidrottsklubb.

Från 2015 trappade jag ner en hel del på löpträningen och springer nu enbart för att må bra. Jag spelar numera även tennis ett par gånger i veckan i Edsvikens Tennisklubb. Givet den träning jag lägger ner försöker jag se hur bra jag kan bli.

Trots den tekniska inriktningen på mitt yrke har jag alltid tyckt om att skriva och har i många år känt att jag skulle vilja skriva en roman. Efter att ha förkastat flera idéer under årens lopp bestämde jag mig för att min berättelse skulle handla om något som jag behärskar, nämligen löpning. Det kändes jätteroligt när min debutroman Dömd att springa släpptes i maj 2017. Efter det fick jag blodad tand och kom snabbt igång med fortsättningen, Fri att springa. Den släpptes i april 2018.

Utveklingsroman

Jag hade tidigt bestämt mig för att skriva det man kan kalla utvecklingsroman – en berättelse där huvudpersonen, oftast mödosamt, utvecklar en förmåga eller lär sig något och samtidigt utvecklas som person.

Jag tänkte mig att min huvudperson skulle vara ung man med akademisk bakgrund och ett välbetalt arbete, som på grund av en enskild, tragisk händelse har fått ett flerårigt fängelsestraff. Han mår mycket dåligt psykiskt på grund av det han har gjort, men tar sig ur sin depression med hjälp av löpträning i fängelset. Fysisk träning har nämligen ofta större verkan än mediciner.

Han upptäcker att han har talang och utvecklas sedan av träningen, både som löpare och som människa under sin tid i fängelset.

Fängelse

Att låta handlingen utspela sig i ett fängelse kändes intressant. Jag har länge velat veta mer om hur det är att sitta på en sluten anstalt och har inte sett så många skildringar av det i svensk litteratur. Jag har även funderat på hur det skulle kännas att sitta i fängelse om man vore en person helt utan kriminell bakgrund.

En fråga från flera som läst boken är om fängelseskildringarna är självupplevda. Svaret att två av mina vänner tidigare arbetade som kriminalvårdare. Researchen för detta är jag därför mycket nöjd med.

Inspirerande roman i stället för träningshandbok

Med löpning och fängelse kände jag att jag hade ingredienserna till en spännande roman där jag kände att jag kunde förmedla det mesta av vad jag kan om långdistans-löpning. Jag tyckte det kändes mer inspirerande än att skriva en tränings-handbok. På så sätt hoppades jag att jag skulle nå fler än de som redan är inbitna löpare.

Jag trodde också att boken skulle bli mycket givande och inspirerande för de som funderar på att springa sitt första maratonlopp samt för mer erfarna löpare som vill utvecklas.

Arbetet med att få klart boken

Jag gjorde jag ett halvfärdigt synopsis som blev liggande i flera år, eftersom jag inte tyckte att jag fick till slutet på berättelsen.

Våren 2015 tog jag tag i det igen. Jag gjorde mer fängelseresearch och blev sedan klar med mitt synopsis. Under familjens semester i Italien i juli 2015 skrev jag en första version av boken.

Efter att ha fått synpunkter förbättrade jag texten under hösten och vintern, men var ännu inte riktigt nöjd. Jag gjorde därför större omarbetning på semestern i Italien sommaren 2016. Två löparlegendarer, Anders Szalkai och Rune Larsson, gillade boken vilket uppmuntrade mig att få den utgiven.

Samma höst hittade jag ett bokförlag som ville ge ut min roman, detta tack vare att jag först hade anlitat en professionell lektör. Det kändes nästan overkligt när jag signerade kontraktet.

Det har sedan varit mycket intressant och lärorikt att vara delaktig i processen med omslag, försäljning, marknadsföring, korrekturläsning, sättning och intervjuer fram till bokreleasen 2 maj 2017.